Recension: Tom Jones på Liseberg 4/8-2022

Betyg: 4 (svag)
Bäst: I’m Growing Old
Sämst: Kiss

GÖTEBORG. Torsdagen den 4 augusti, vädret går från 26 grader och strålande sol till ett bibliskt helvetesregn med blixt och dunder och kyliga 18 grader. Lagom till att de tunga regndropparna penetrerat både min regnjacka och tjocka skjorta, kliver “Tjuren från Wales” upp på Lisebergsscenen för att mota bort ovädret med sin gudabenådade röst. Att Tom Jones är 82 år gammal kan inte vara annat än en lögn.

Under konserten bjuds det på gamla hits (Delilah, What’s New Pussycat, Sex Bomb, Green, Green Grass of Home etc.), rungande blues och en välriktad käftsmäll mot Donald Trump där effekterna av hans tid i Vita huset summeras med den pricksäkra textraden “reality star killed reality”.

Tom Jones hyllar Bob Dylan

Bäst är det när musiken får ställa sig i bakgrunden och fokuset riktas mot Tom Jones enastående röst, som i öppningslåten I’m Growing Old och Leonard Cohen-covern Tower of Song. Vidare bjuds det på två träffsäkra Dylan-tolkningar av de ovanligare slaget – Not Dark Yet och One More Cup of Coffee, där särskilt Not Dark Yet imponerar.

Tyvärr känns några av de gamla hitsen lite väl pliktskyldiga och når aldrig samma resonans som de nyare, lite mörkare sångerna som närmare reflekterar Tom Jones aktuella ålder och sinne. Bottennappet, däremot, är tveklöst den trötta tolkningen av Prince-låten Kiss.

Publiken kämpar tappert

Till och från öppnas himlen upp och de tunga regndropparna gör sig påminda. Men trots känslan av att stå i en öppen dusch är publiken ihärdig. Och det med all rätt. Mannen är en levande legend, en av de sista av sitt slag. Hans röst har inte åldrats en dag.

Efter 90 intensiva minuter kantade av öppenhjärtligt mellansnack, kliver han av scenen utan en svettdroppe på pannan – till skillnad från sina betydligt yngre bandmedlemmar som torkar sina anleten torra. Om Tom Jones kommer hit igen, missa honom inte.

Tom Jones på Liseberg setlist

1. I’m Growing Old (Bobby Cole)
2. Not Dark Yet (Bob Dylan)
3. It’s Not Unusual (Les Reed)
4. What’s New Pusscat (Burt Bacharach)
5. The Windmills of Your Mind (Noel Harrison)
6. Sex Bomb
7. Popstar (Cat Stevens)
8. Green, Green Grass of Home (Johnny Darrell)
9. One More Cup of Coffee (Bob Dylan)
10. Talking Blues
11. I Won’t Crumble with You If You Fall (Bernice Johnson Reagon)
12. Tower of Song (Leonard Cohen)
13. Delilah (Les Reed)
14. Lazarus Man (Terry Callier)
15. You Can Leave Your Hat on (Randy Newman)
16. Kiss (Prince)
17. One Hell of a Life
18. Strange Things Happening Every Day
19. Johnny B. Goode (Chuck Berry)

Här hittar du fler artiklar på Musikpedalen.